sosofofiaa

Man kan ju bli galen för mindre. Precis när jag var klar med mitt inlägg så FÖRSVINNER DET!!! GAAAH! Hur som helst, jag är uppenbarligen ingen bra bloggare, men gör väl ännu ett försök. EN VECKA KVAR TILL AVFÄRD! Och det med blandade känslor. Jag vill åka, men samtidigt inte. Jag tror och hoppas att det kommer bli galet roligt, men jag vet att jag kommer längta hem så sjukt mycket, kanske allra mest under jul. Men vi har i alla fall firat jul redan, för att jag skulle hinna vara med, även om min familj kommer fira igen den 24 december. Jag har världens finaste familj, mamma hade ordnat med inlagd sill, hemost, julskinka, janssons och massa annan julmat, precis som på riktiga julafton! Och så var det julklappsutdelning, jag delade ut klappar till alla, men sedan var det bara jag som fick, och så lilla Hanna och hundarna förstås :) Tänka sig, om en vecka, kl 18.50 stiger jag på British Airways mot London, för att sedan ta mig vidare med Cathay Pacific mot Hong Kong och slutligen Australien! Det känns som att jag rent fysiskt är kvar här hemma i Järvsö, men psykiskt är jag redan på väg. Men jag har ungefär 100000 grejer kvar att ordna, jag som hela tiden har sagt att det enda jag vill behöva bekymra mig för sista vecka är ifall jag ska ha glasögon eller linser på flyget. Och det känns som att pengarna bara rinner iväg, har just beställt en försäkring för flera tusen. På onsdag ska jag till frisören, ÄNTLIGEN, på torsdag till veterinären med Prins Charles och två katter, och sen packapackapacka, städastädastäda... Har i alla fall hunnit med att säga farväl till My och Amanda och haft hejdåmys med den vuxna Hanna och Sara. Det var jättefint, grät då, och kommer gråta på tisdag när jag ska åka hemifrån. Usch...